Slip and slide

Härligt bra dag idag. Hur trött som helst just nu, men det gör inte så mycket för idag ska jag sova tidigt, komma igång och längta efter typ helgen då man slipper plugga. Fast nej det finns nog en del att kolla på då med. Vet inte hur jag ska hinna med hela den här veckan. Men det löser sig det med, det gör det ju alltid. Imorgon eftermiddag blir det plugg som aldrig förr. Måste klara naturen den här gången också... Usch. Jag hade behövt hjälp med den känner jag.

Nu borde jag ta tag i livet och börja byta om och fixa inför träningen, den får pigga upp mig idag, känner att jag kommer vara helt död men det får fungera ändå. På nåt sätt. Men efter lite mer sömn i natt är jag på banan imorgon igen. Men äh, lite trött nån gång så där är ju inte så farligt.

Nej, men som sagt: Träning snart, hur otaggad jag än är kan det vara skönt att pigga upp sig med lite styrka och sånt. Och det är ju trevligt folk som man tränar med så det blir säkert jättebra.


Något suddig, men what the heck.


You put one foot in front of the other

Tredje inlägget på en dag. Det är inte jättebra, det betyder bara att jag har suttit för mycket vid datorn. Och helt ärligt har jag nog det. Fast jag har ändå hunnit läsa teori, shoppa på stan och se SATC och nu dessutom hunnit med glass på McDonalds med Anna. Att blanda min favoritchoklad (KitKat) med glass kan vara livsfarligt. Jag kommer ju bara köpa allt för många. Men det är ju billigare än Ben & Jerry's som jag inte har ätit på länge nu. Förut var det ju nästan en i veckan men det har liksom tonat ut sig lite, bra för plånboken I guess. Men jag saknar en söndag med en B&J's och nåt tråkigt på tv:n.

Rent tekniskt sett borde jag gå och lägga mig väldigt tidigt idag, men med tanken på all den sömn jag har fått i helgen kommer jag aldrig somna. Därför tänker jag lyssna på lite OneRepublic (det kunde ni aldrig ana va?) och sen se lite mer SATC innan det blir sängen. Jag har ju ändå lite äventyr på schemat imorgon så det kan ju vara bra att sova i alla fall innan halv tolv.


Nu lite söndagsglam, sen får det bli sängen, så jag inte skriver ytterligare ett inlägg, någon slags gräns får jag ha.


So I'm gonna give all my secrets away

Jag är KÄR. På alla sätt och vis har jag fallit för det nya OneRepublic-albumet. Så mycket att jag måste skriva ytterligare ett inlägg om det. Åh vad det är härligt när ett favoritband kommer med nytt som man bara älskar mer och mer för varje sekund. Så himla bra är det nya albumet. Bara för det ska jag bjuda på en till favorit för det är ni alla värda.

För övrigt har jag handlat kläder för alldeles för mycket pengar, men är man cirka 4 outfits rikare kanske det inte spelar så jättemycket roll, egentligen.. Haha jag försöker intala mig det i alla fall, om det inte märks menar jag.



So tell me what you want from here
Something that were like those years
Sick of all the insincere
So I’m gonna give all my secrets away
This time, don’t need another perfect line
Don’t care if critics never jump in line
I’m gonna give all my secrets away

Bli inte förvånade om jag kommer med ytterligare ett inlägg inom en mycket snar framtid som handlar om det här nya albumet, för så mycket tycker jag om det.

All the right moves, and all the right faces

Jag är på ett konstigt sätt fascinerad av tiden. Jag tycker om att skriva om tiden, vilket ni som läst min gamla blogg redan är väldigt medvetna vid. Men i alla fall, jag tycker det kan vara kul att läsa gamla inlägg och kolla gamla bilder och se vilka låtar jag lyssnade på som mest för kanske ett år sedan. För exakt ett år sedan hade jag precis upptäckt det bästa med OneRepublic och ganska snart skulle jag hitta The Script. Nu sitter jag här, ett år senare med nya OneRepublic-skivan i högtalarna och har, efter de två första låtarna, redan börjat älska den.



Är det något jag verkligen inte skulle klara mig utan så är det helt klart musik. Vet inte vem jag skulle vara om jag inte hade min iPod med mig över allt, eller vad jag skulle göra utan Spotify. Galet tacksam för det.

Musik är något som alltid funderar, när man mår kass och när man mår som bäst, då är det musik man ska lyssna på. Det finns inget bättre än att dansa omkring lite smått på sitt rum till någon härlig låt av The Radicals halv ett på natten eller att finna tröst i nån låt av Missy Higgins eller Melissa Horn.

Och just nu och ett bra tag fram över älskar jag OneRepublics nya så det gör ont, bara lyssna på låten ovan så förstår ni. Det ska jag göra nu ett tag, lyssna på de nya låtarna och njuta.

Over and out!

Sometimes it fells like a heart is no place to be singing from at all

Det är lördag, jag vaknade vid kvart i ett. Så himla jobbig kväll var det väl inte igår? Jag hade ju myskväll med trevliga tjejer och Klaras lillebror Anton som är 6 år. Ändå tyckte jag att nästan tolv timmars sömn satt på plats? Haha ja tydligen.

Idag ska jag inte göra mycket alls. Förutom att sitta och plugga teori. Så idag blir det teori med lite lördagsmusik i bakgrunden, Anna tipsade om Jack Johnson som har en väldigt mysig röst. Sen ikväll ser det ut som det är dejt med Julia och Matilda, kanske bio på planeringen, det vore väldigt mysigt och kul. Jag älskar ju bio så. Eller film över huvudtaget.

Jag tror nog att det är dags för det där pluggandet nu. Jag behöver kolla igenom lite små saker i alla fall. Stryka under och se till att jag kan. Sen ska jag ta en promenad, om jag hinner. Under tiden som jag fixar och grejar kan ni ju lyssna på den här härliga låten. Ny drog: Jack Johnson, tack Anna.


You might think I'm your enemy
But that don't make you mine
And all I have now is empathy


Good song!

Ain't nothing wrong with that

Jag bara måste tipsa om en underbar låt. Får mig på väldigt bra humör och påminner om sommaren då jag gick runt med den här låten på hjärnan mest hela tiden. Väldigt bra och ett bra tips så här i höstmörkret när man kanske behöver en riktig feel-good-låt. Enjoy!



Torsdag idag. Veckorna går så himla fort nu. Och snart är det väl julafton och innan det ska jag hinna med lite små grejer, en del stora grejer men det går som det går.. Men framför allt ska jag hinna köpa julklappar. Och jag ska jobba en massa så det är bäst att börja tidigt med julklapparna. Tänkte börja kolla redan imorgon, men jag har så himla svårt att komma på vad man ska köpa. Men äh, det löser sig det med.

Njut nu av min låt och sen kan ni ju leta upp nån mer sån där feel-good-låt och skriva en kommentar här om vilken låt ni får en härlig känsla av. Allt för att jag ska få någon kommentar ;)

Tuesday madness

Klockan stod på åtta, jag gick upp halv nio, jag var på körskolan en timme senare och satt där med Johanna två och en halv timme och bara nötade teori. Hundra personer sprang in och ut och var glada för att de klarade körkortet. Snart ska jag också vara så glad, kan man hoppas i alla fall. Sen drog vi vidare till stan, det shoppades, det åts överdrivet god mat på Wokstugan och det var bara väldans mycket trevligt. Vi ska göra oss en egen komediserie har vi kommit fram till, filmad endast med min mobil. Bra bra. Ibland undrar jag om vi är riktigt friska.

Idag är det en månad kvar till julafton. Jag har ingen aning om vad jag önskar mig eller vad jag ska köpa till folk. Det är det svåraste, men det hinner jag ändå inte tänka på nu. Det får bli om någon vecka istället.

Nu har jag hunnit se ett avsnitt av Sex and the city och insett att jag har tråkigt. Tänkte chilla hela eftermiddagen men det börjar redan bli segt. Nu när mitt knä börjar kännas bättre funderar jag på att ta mig en promenad, kanske gå ganska långt, så jag får ur mig tröttheten och rastlösheten. Men vi får väl se, jag har inte bestämt mig än. Eller så skriver jag bara en stund och lyssnar på lite härlig musik innan jag tar mig en dusch. Eller så ser jag helt enkelt bara mer Sex and the city. Beslutsångest?


Bra låt att lyssna på så här i eftermiddagsmörkret i alla fall.

Over and out!


Steady feet don't fail me now

Så sitter jag då här, med ett knä som gör ont och Maroon 5 i öronen och tycker att det har varit en bra måndag. Ganska kort, men bra. Träning med bra människor från kvart över sju till tjugo över nio. Ett skadat knä och antydan till träningsvärk men träning är bäst när den är som jobbigast.

Imorgon är det studiedag, jag ska studa men inte vad som helst, utan teori. Till ett. En massa timmars nötande och sen Wokstugan med Johanna och Jennie. Kan bara bli bra. Sen ska jag shoppa för det var på tok för länge sedan sist. Och det kan bli en del pengar som slängs på kläder som jag tänkt på i flera veckors tid, men även det kan bara bli bra.

För så där en halvtimme sen sa jag att jag skulle se lite SATC, men det har liksom inte blivit något med det, men det får bli nu i stället. Om en stund i alla fall. Först ska jag inse att, jo, jag kan vara på väg tillbaka. Jag går runt och är så där omotiverat glad de flesta vakna timmarna på dygnet, och det kan ju, även det, bara vara bra.

Nu ska jag ta tag i lite smågrejer här, sen SATC, och sen kan det vara bra att kanske sova lite också.
So long, lovers.


My kind of world

Måndag den 23:e november. Inledningen på vecka 48 och en så där nio månader sen vi landade i Rom. Nio månader imorgon sen vi vandrade Colosseum upp och ner. Nio månader på fredag sen vi landade i kalla Sverige igen. Åtta månader på fredag sen jag gick i blöta skor med Emmy på stan och chockade henne lite smått. Snart åtta månader sen det var påsk. Ganska konstigt att tiden kan gå så himla fort. Det känns som att 2009 har rusat förbi och snart är det slut på även det här året.

Rom är verkligen något jag saknar nu känner jag. Att gå där i slutet av februari och känna att det är för varmt med jacka. Att panikköpa ett par solglasögon för att slippa gå och anstränga ögonen. Att leta som galningar efter nyckelringar som ser ut som Colosseum och jaga en buss som inte ens skulle åka iväg utan oss. Det var tider det.

Tibern by night, och det är galet vad man kan sakna ett ställe så där.

Vad mer kan man säga? Egentligen bara en sak: Åk till Rom någon gång i ditt liv, du kommer inte ångra dig.

Idag är det måndag, jag hade en lektion i skolan och sen riskettan på körskolan, mycket intressant och bra kurs om man säger så. Sen träffade jag Anna en sväng, lite fika och catch up på veckan som gått sen sist vi sågs. Man känner verkligen när man inte har träffat henne på ett tag, och allt har en tendens att hända när hon är bortrest, Stockholm för hennes del nästa vecka, vad kan hända i mitt liv då tro?

Haha inte ska vi sitta här och spå i framtiden, nu är det dags för träning och sen mer träning då det är bandy med ett härligt gäng :) Bäst att byta om då.

Jag är ledig imorgon, vänta er ett spännande inlägg.

Mitt i allt så ska man vara sann

Nu har jag kommit fram till att jag har fått mig en släng beslutsångest. Jag har under den här dagen som jag har städat ut cirka två påsar med skräp, även funderat på om jag borde göra mig av med lite skräp från förr som finns på internet också. Lösenordsskydda gamla bloggen och låta den gå till arkivet så att säga. För har jag slängt ut gamla papper och gammalt smink kan jag lika gärna slänga ut gamla bloggen och bara hålla mig till den här. Vore kanske bra? I alla fall något att fundera över.

Idag har det varit söndag, jag har varit omotiverat glad idag också och det känns ju rätt bra. Har haft en bra dag helt enkelt och Grease var ju helt galet bra, och sen avslutades kvällen med en promenad med Johanna, och det var väldigt trevligt. Nu sitter jag här och funderar på nästa steg, ska man sova eller se på tv, eller skriva lite eller bara sitta här och sitta? Under tiden som jag försöker bestämma mig lyssnar jag på dagens låt. Mycket bra.



Nu ska jag skriva en stund, sen soova :) Godnatten my dear friends.


Midnight train

Jag har The Fray i högtalarna, i högtalarna förstår ni, kvart i ett på natten och högtalarna är på. Inte har jag pluggat in hörlurarna och måste hindra mig själv så jag inte börjar sjunga. Nej nu är det högtalarna som gäller. Är man ensam hemma så är man. Fast bara för att jag skriver det här kommer väl familjen hem vilken sekund som helst.

Trevlig lördag har det varit i alla fall. Började med städning och det var faktiskt kul, att det ser värre ut nu när jag är så där halvklar är väl en annan femma, men imorgon kommer det bli väldigt klart, hoppas jag. Sen var jag barnvakt en stund och det blev spel och kurragömma och sen avslutades eftermiddagen med lite Spy Kids, rätt trevlig film om man tänker efter. Sen myskväll med Julia och Emma, mycket trevligt, pizza, spel, dator, efterrätt och Music and lyrics och sen var helt plötsligt klockan tjugo över tolv. En mycket trevlig kväll.

Nu sitter jag då här med The Fray i högtalarna och tittar efter en taxi i fönstret, men så länge inte den syns till är det högtalarna som gäller. Ganska bra måste jag säga. Fast jag tror jag ska byta till Joe Purdys mysiga stämma, det är sån där lördagsnattsmusik. Sen sängen va?



Godnatten mina trogna läsare, imorgon är det söndag och jag ska fixa en massa saker och sen blir det Grease med mamma, Julia och Ulli. Längtar. Sen promenix med Johanna :)

Send me on my way

Igår, eller i natt eller nåt, var jag på fotboll, det händer väl kanske aldrig att jag frivilligt sitter och kollar fotboll från tjugo över åtta till tre på natten, men trevligt var det. Kvällen avslutades med ett slagsmål till höger om oss, ett svin (man kan inte göra precis vad som helst mot mina vänner) till vänster och sen hem och sova. Trött som aldrig förr men som sagt, trevligt var det.

Idag är det då lördag och om en så där tre timmar ska jag vara barnvakt en stund sen myskväll med Julia och Emma. Kul kul. Men först ska jag städa mitt rum, så nu ska jag hoppa i mina leggins, mina mysstrumpor och kanske skjortan i flanell som jag avgudar till tusen.

Lite musik på det och ni har min lördag.


Jag ska sakna dig imorgon

Jag har kommit fram till något idag. Det gör jag väl i och för sig nästan varje dag, annars skulle nog inte den här bloggen gå runt. Men idag har jag tänkt över det här med skillnaden mellan saknad och längtan och det är, har jag kommit fram till, en stor skillnad.

Längtan är att längta efter något eller någon, eller till något eller någon. Som när man är utomlands och längtar efter de där hemma. Eller innan man ska på planet till Grekland och man längtar tills man kommer fram. Det är längtan. Längtan är också att längta tillbaka till något. Som nu, nu när jag längtar tillbaka till sommarlovet då man kunde lägga sig i solen efter en massa timmar på jobbet och sola en stund innan en körlektion. Nu kommer man hem och lägger sig i soffan och ser Sex and the city och hör regnet mot fönstren. Sen går man ut i ösregnet och går ner till körskolan. Det är längtan, att vilja ha tillbaka sommaren.

Saknad är att sakna någon, att någon fattas. Det kan vara både en positiv och negativ sak att sakna någon. Positiv på det sättet när man vet att personen i fråga kommer tillbaka igen. Negativt om det är tvärtom. Jag har upplevt båda känslorna. På senaste tiden negativt. Så är det. Det är inget jag tänker dölja, inget jag skäms för. Det bara är så.

Idag har jag fått en stark dos saknad och det tär på en lite grann. Att ett par blöta skor kan framkalla en sådan känsla visste jag inte var möjligt. Men allt är ju möjligt sägs det ju.

Och nu kan jag bara sitta här och skriva och längta tillbaka till sommaren. Och sakna det som var. Och det står jag för.


Grekland 2009 skulle inte sitta fel att få tillbaka. Inte alls.


Det regnade idag och det finns en mening med det

Så är det, regnet har öst ner precis hela dagen, jag kände på det rätt bra när jag och Johanna tog oss ner till körskolan. Kände det väldigt mycket när jag insåg att jag skulle gå hem. Tackar mamma för att hon kunde hämta mig i stället. Jag slapp regnet då i alla fall. Det regnade galet mycket på mig på väg till träningen men sen satt jag där i ett varmt och läskigt omklädningsrum och läste körteori och trodde att nån mördare skulle komma in vilken sekund som helst. Vad otrygg jag är jämt.

Jag har en konstigt magkänsla idag, eller ikväll rättare sagt. Jag har gått runt och hoppats några dagar och jag tror att även det hoppet sakta men säkert försvinner. Jag ska aldrig säga aldrig men jag ska inte heller tro på något som inte händer. 

Jag funderade hela veckan på vad man skulle säga först, vilket ord man skulle börja med. Vad man startar allt med. Det visade sig att ett "hej" räcker. Men det visade sig att det ändå inte var tillräckligt.  



Vill du att det ska lösa sig kanske du ska låta det göra det också?
Vill du att det ska ordna sig kanske du ska ta tag i det?
Vill du att vi ska fixa det här kanske du ska ge mig tiden det tar också?

Det är inte bara dig det handlar om här. Det är inte bara på dina villkor jämt. Jag har mitt i det här också. Ju längre du drar på det, ju svårare kommer det bli att lösa det. Bara så du vet. Mitt tålamod tar snart slut.

Förlåt för det här deppinlägget men så är det, jag är värd mer tid!

I got soul but I'm not a soldier

Imorgon ska jag skriva uppsats i fem timmar så jag ska ta och gå och lägga mig så jag orkar med det. Men jag tänkte bara skriva ner lite snabba ord om kvällen. Jag har övningskört, handlat mat till uppsatsen och sett på Sex and the city. Jag fick ihop ett kapitel på en bok och letade fram ett par halvbra hörlurar som får ta mig genom dagen utan mina rosa fina. Och sen pratade jag med Anna, sms:ade med Johanna och läste på Facebook. Sa att jag skulle sova för en timme sen men ändå sitter jag här för pigg och för tankspridd för att kunna lägga mig ner. Men ett försök skadar inte.


Sov gott mina vänner, det ska jag försöka göra.

Annars kan ni uppehålla er med att hålla tummarna för att uppsatsen imorgon kommer gå bra, jag har potatissallad, skinka och vatten. Och jag har choklad. Inget kan stoppa mig.

You're an undercover superhero

Jag kom ganska nyss hem från skolan. Det kändes ju lite sådär halvkul att gå in i föreläsningssalen och veta att det kommer vara kolsvart innan man kommer hem. Men vet ni, det gjorde absolut ingenting för den föreläsningen var verkligen värd varje minut. Två killar som inte var helt fel att titta på och den ena pratade till och med dalamål. Måste säga att det är väldigt skönt i mina öron att lyssna på.

Föreläsningen handlade om lycka i alla fall. Otroligt intressant och det fanns så mycket som stämde in på det de sa. Jag kände igen mig själv, jag kände igen andra. Det var verkligen en bra föreläsning. Jag tänkte lite så här: Om dom frågar om vi är lyckliga vad svarar jag då? Jag är ju inte lika lycklig som jag var då tidigare i år. Men jag är ju ändå lycklig. För jag har mina vänner, de är så sjukt värdefulla för mig, bättre än guld. Och jag har världens bästa familj, finast i universum. Jag har så mycket som är värdefullt och som jag är så glad över att jag har. Visst, jag är inte lika lycklig som jag var då förut. Men så lyckligt lottad som jag är med folket runt mig kan bara göra mig lycklig, stark och glad. Min vänner och min familj är mina undercover superheroes. Och som Erik och Johannes sa på föreläsningen: Relationer har en otroligt stor roll för vår lycka. Och det stämmer så himla bra.

Jag kommer bära med mig mycket av den här föreläsningen. Som till exempel; visste ni att det bara finns två typer av människor som inte kan känna dåliga känslor, psykopater och döda. Och lever man olycklig förkortar man livet med cirka 10.5 år. Det är ju hur mycket som helst. 10.5 år. Tänk på det nästa gång ni funderar på om ni ska stanna kvar i sängen och deppa.


In a mile you'll be feeling fine

Jag är tillbaka. En liten del av mig i alla fall. Jag känner igen mig själv när jag ser mig i spegeln och jag trivs väldigt bra med den jag möter där. Att bara lite färg kan göra att man känner det som att man är på väg tillbaka, lite i alla fall. Det känns oerhört bra med det nygamla jaget i alla fall. Den gamla färgen påminner ändå bara om oktober och det känns bra att vara tillbaka till det som var innan, på ett sätt i alla fall. 

Det är lite så man måste göra, man måste göra något som gör att man känner att det kan bli lika bra som förut. För mig representerar min hårfärg en liten del av det som var innan oktober och att den nu är tillbaka till sitt gamla vanliga jag gör att det känns lite som att även den mentala biten kan gå tillbaka till det jag var innan oktober. På något sätt gör det att jag känner en liten känsla av hopp. Den där känslan jag kände någon vecka sen när jag såg ett avsnitt av Sex and the city. För mig är det små, små saker, små känslor som ger mig små känslor av hopp och det känns lite så nu när jag ser mig i spegeln. Allt kan bli som det var, allt kan bli bra. Allt blir bra.



Nu ska jag ta tag i nästa sak som är minst lika viktig för mitt välmående. Sömnen så klart. Over and out. Good night!

And hey; blondes do have more fun!

Songs to live and die by

Jag förvånar mig själv varje dag. Idag har varit en bra dag, jag har liksom till och med varit på bra humör hela dagen. Det var längesen sist och jag är glad för den känslan. Visst, jag kanske inte känner så imorgon eller på måndag men på ett sätt spelar det ingen roll idag, jag vet ju att man måste leva i nuet. Tänk sen när varje dag är som idag, när jag känner så här varje dag. Det kommer det med, det vet jag ju. Allt är en resa med många svängar, ibland svänger man åt rätt håll, ibland fel. Idag tog jag rätt sväng så att säga.

Jag gjorde den där listan sen, jag hittade lite guldklimpar, några kommer hänga kvar hela tiden, några kommer kanske försvinna, men det är den där listan med låtar man kan leva till. Just därför döpte jag listan till just det "songs to live and die by". Ta er en titt vet jag.

http://open.spotify.com/user/luckyfutures/playlist/1IIWSDMDL0MWYhrOiLJdQl

Klockan börjar närma sig två, det är galet varmt på mitt rum och jag borde springa upp på toaletten och sen gå och lägga mig, men jag tror jag ska sitta här lite till ändå, jag och mina ljus och min musik. Kanske skriva lite på en bok eller bara kolla omkring på internet. Sånt jag gjorde varje lördag för ungefär ett år sen.

För att sitta här i sängen med den härliga stämman från Kings Of Leon en lördagnatt känns faktiskt ganska bra, idag. Men bara idag.


If it doesn't break your heart it isn't love

Jag sällskapar med Switchfoot idag. Jag och deras Hello Hurricane kommer väldigt bra överrens. Hela skivan bara skriker Matilda, och jag älskar den. Jag ska skapa mig en ny Spotify-lista också by the way. En "songs to live and die by". Ni lyckliga stjärnor får kanske ta del av den sen. Det blir min 412:e lista skulle jag tro. På ett ungefär.

Jag babblar på om musik idag, och vet ni vad det betyder? Att jag, för första gången på fem veckor känner mig lite gladare än andra dagar. Visst är jag inte hundra procent glad, det är ju fortfarande något som gnager inom mig, men jag är utvilad, har världens bästa band i högtalarna och planer med Anna sen. Och jag har känslan av att det blir en bra lördag. En lugn, lite slö men bra lördag. Som jag har längtat efter en sån dag.

Jag ska städa lite i mitt rum, bädda sängen som jag fortfarande inte har gjort.. Och jag gick upp för snart tre timmar sen. Sen ska jag övningsköra med mamma, handla lite och sen tillbaka hem.

Jag strosar omkring i mina leggins och känner att det är lördag och att jag trivs med det. Och gissa om det känns bra. Jag kan inte vara säker på att jag känner så by nightfall, men just nu känns det bra. Och jag tar varje tillfälle jag får.

Och kom ihåg:
If it doesn't break your heart it isn't love

You haven't lost me yet.

You take the low road, I'll take the high road

Onsdag, torsdag och helt plötsligt känns det som om veckan är slut. Det är bara fredagen kvar och sen är det helg. Tiden går så himla fort nu. Vilket ju självklart är bra, det är lite lättare då. Men ändå, jag hinner inte riktigt med tiden känner jag. För nästan fem veckor sedan började en helt galen resa. En karusell, en berg-och dalbana och något så nytt, men samtidigt så bekant. Och trots allt har det gått väldigt fort. På ett eller annat sätt och så mycket som jag har hunnit med sen dess har jag knappt hunnit med på hela året innan känns det som.

Och på ett sätt sluts allt nu på måndag, då ska vårt badrum vara klart och medan den delen av mitt liv där jag kan duscha precis när jag vill, kommer tillbaka kommer den där andra delen inte tillbaka. Den kommer försvinna in någonstans i arkivet. Precis som alla bilder och ord, men inga minnen försvinner.

Helt plötsligt är veckan på väg mot sitt slut igen, fast så är det ju jämt, veckan går alltid mot sitt slut, även på måndagen, veckan har alltid ett mål, den går alltid mot slutet. Precis som allt annat egentligen. Utan att låta för djup nu så ska jag säga sanningen, det mesta i livet går mot sitt slut, inget börjar ju direkt och går mot början om man säger så.

Imorgon ska jag festa med en så där 300 personer, 300 ansikten, 300 möjligheter. Och jag ska festa som "grön" jag ska vara "grön", jag ska ha mina armband och mina stenar och jag ska vara "grön". På ett sätt ska jag låtsas som att det känns okej att vara "grön" men jag bryr mig mest om att ha kul imorgon, inte tänka på armbanden på armen.

Helt plötsligt är veckan snart slut, och helgen är här. Och nu tänker jag leva upp till det där. Jag tänker vara den som tar "the high road" jag ska visa mig stark. För någonstans är jag det.


Lever kvar i samma damm, och du går i samma kläder
Blir glad av samma rus, som en lögn i vackert väder i ett övergivet hus


Tuesday you will sing

Det är något med tisdagar. De är speciella på ett sätt, oftast både bra och dåligt. Dåligt på det sättet att någon bakom mig inte längre rör mig på samma sätt som förut. Bra på det sättet att Anna ringde på engelskan och gav mig bästa beskedet. Dåligt på det sättet att jag försov mig lite och bra på det sättet att jag börjar bli nöjd med talet. Dåligt på det sättet att min iPod höll på att dö, bra på det sättet att Johanna har låtarna som kompletterar min Melissa Horn-samling. Dåligt på det sättet att det är tionde november idag, bra på det sättet att det är tionde november idag.

Tisdagar, det är något med tisdagar. Idag ska jag fira tisdagkväll med Anna och Malin, sitta på McDonald's och äta glass. Slinker nog ner några pommes också, bara för att. Sen imorgon ska jag hålla tal, ha redovisningar, ha naturkunskap och sen försöka med det där. Försöka kanske säga ett ord, börjar jag kommer det aldrig ta slut. Sen ska jag simma med FAIK, simma långt och länge. Jag trivs bra i vatten, jag trivs bra där. Som fisken.

Tisdagar. Det är något med tisdagar.

__________________________________________________
För när man ser att det blöder ja det är först då det gör ont..

Jag kan inte skilja på

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Och hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?


Dagen blev. Det räcker med att jag säger det. Dagen blev. Men det är också allt. Jag går i mitt skal. Det är lite som det är och jag har förlorat något väldigt fint. Jag kan inte ljuga och säga att jag inte saknar det och att det hade kunnat se annorlunda ut idag. Men det finns väl bara en sak att säga, it was bound to happen. Jag tror verkligen det.

Dagen bestod mest av vandrande mellan lektioner, en körlektion , några fler lektioner och sen promenad hem, med Melissa Horn i öronen. Hon kan verkligen sätta ord på känslor den tjejen. Fruktansvärt vad träffad man kan känna sig ibland. Alla låtar på nya skivan blir sakta men säkert favoriter.

Nu ska jag ta mig en kopp té och skriva svenska, skriva bok, se Sex & the city, sen ska jag byta om till dagens träning, två timmar med underbar träning. Två timmar då jag förhoppningsvis inte hinner tänka. Två timmar av frihet.


Men du om nån borde förstå att man inte gör så här emot mig.

Det är allt jag har att säga idag, just nu i alla fall. 

Nothing lasts forever

Den där tröttheten jag kände i morse är som bortblåst. Jag är inte ens trött längre. Men det får nog bli sängen nu. Spanskan är inte ens i närheten av klar, men jag löser det på något sätt, i värsta fall får jag väl förklara precis allt för min lärare. Säga vad som har hänt så kanske hon förstår.

Det var skönt att träffa Julia och Johanna i eftermiddag, det var skönt att prata med Malin på telefon ikväll, det var skönt att smsa med Lisa, det är skönt att ha alla jag har. Jag har lärt mig vilka jag verkligen litar på och jag är oerhört glad att jag har de jag har. Mina guldtjejer.

Jag tycker det känns rätt bra att veta att det är så många som står på min sida, det är många som stöttar mig. Till och med från oväntat håll. Det känns bra.

Hur arg jag än är så föredrar jag ilskan framför sorgen, det är lättare att hantera den. Det är lättare att vara arg än att vara ledsen. Det känns skönare på något sätt.

Nej men som sagt, sängen väntar, jag ska nog sova lite, ladda för TB imorgon. Tyvärr, endast speciellt informerade får veta vad TB är, men det är det vi kör på. Och jag ska visa dem som stöttar mig hur mycket jag uppskattar det.

På ett sätt tycker jag att morgondagen ska bli ganska intressant. På ett eller annat sätt.


In a perfect world this could never happen.

To you, this means nothing at all.

Trött är bara förnamnet idag. Det blir lätt så när man sover 4,5 timmar. Det blir lätt så när man vaknar kvart över nio och vägrar somna om igen. Inser att man inte hinner somna om igen. För man ska plugga religion, man ska plugga svenska och man ska försöka lite spanska. Men ärligt, spanskan sjönk ganska mycket i prioritet igår. Och nu är religionen klar och svenskan börjar ta form i huvudet igen. Så när klockan närmar sig eftermiddag och Julia och Johanna kommer över på lite film och glass, då tänker jag inte plugga mer. Det blir en Ben & Jerry's, det var alldeles för länge sen för att nämna högt.

Jag har många gånger förut i mitt liv märkt att bästa sättet att få ut ilska är att träna, box hade ju suttit rätt fint vill jag lova. Men löpning funkar otroligt bra det med. Jag och min musik en halvtimme runt min spontana runda, jag springer dit fötterna vill så att säga. Det är enda träningen då det bara blir som det blir. Jag bara springer dit jag springer. För en stund har jag noll koll på vad kroppen vill. Huvudet hänger bara med. Det är otroligt berfriande.

Så därför ska jag springa. Långt, länge. För att få den där känslan att för en halvtimme försvinner allt. Är jag inte tillbaka om en timme kanske någon bör sätta ut en sökpatrull, innan jag kommer för långt bort.

Steady feet, don't fail me now
Gonna run till you can't walk

Keeping busy every day

Hmm, det här med design är inget man ska sitta och pilla med en tosdagkväll klockan halv tolv, det är alldeles för frustrerande. Jag tar det när jag känner att jag hinner, rättare sagt, när jag känner att jag har tid att lära mig.

I alla fall, det här med att starta på nytt. Det är en sån nystart jag behöver. Jag har lärt mig en del de senaste fyra veckorna. Inte bara hur otroligt bra och viktiga mina vänner är utan även att tiden blir lättare att stå ut med om man har något att göra hela tiden. Så länge jag planerar in något att göra varje dag är det lättare att ta sig ur sängen. Det är inte lika lätt om man ser framför sig att man har en hel dag utan några planer alls. Då blir det så lätt att man bara sitter och tänker.

Men på senaste tiden har jag märkt att jag planerar in alldeles för mycket. Jag hinner liksom inte andas emellanåt ibland. Jag kan inte minnas en dag då jag hade noll, nada, inget inplanerat men en liten del av mig trivs med det för tillfället. Jag tycker inte om känslan av att se en dag framför mig då jag bara ska gå hemma och inte göra något.

Jag har en lista med saker som jag vill ha fixat ASAP.
- Jag vill bli blond igen. För även om jag blev nöjd med håret och hur kul det än var med det äventyret är det blond jag är och SKA vara.
- Jag vill göra om på mitt rum. Jag vill ha den där väggen och jag tror jag vet hur den ska se ut.
- Jag vill framkalla de där bilderna. Jag vill ha den där hyllan med fotoalbumet jag köpte i AUGUSTI.
- Jag vill ta körkortet. Jag tänker plugga mer än någonsin till det för jag tror att det kan ge mig en hel dos bättre känsla.
- Jag vill fira jul utan att tänka. Det är tråkigt att det snart är jul för jag hade sett fram emot den här julen.

Sen vill jag lära mig att inget någonsin blir som man tänkt sig.
Fast först och främst vill jag vakna utan att vilja ligga kvar längre än möjligt.

Nu blev det ju ett långt inlägg. Men vet ni, ni får en bild ändå.

Den här bilden är, och kommer alltid att vara, en favoritbild. Jag gillar den.


One day

Ja, jag vet. Tre bloggar är liite för mycket. Men mattiies.blogg.se ligger på is ett tag, den har varit med om lite för mycket. Den vet lite för mycket. Den gömmer lite för mycket. Och den andra, den är hemlig, den är för min skull. För det jag inte offentligt kan säga, kan skriva, kan låta folk läsa helt enkelt. Den här är för den nya starten. Eller något i den stilen.

Jag vill få ordning på saker och ting, design kommer, bilder kommer med all säkerhet, låtar blir det en del men en liten del jag också. Någonstans i alla fall. Jag kanske inte håller den här bloggen vid liv så väldigt länge, bara ett tag sen lägger jag kanske ner den. Det blir vad det blir, men den blir jag ett tag. För någonstans finns en liten del som tycker om att skriva av mig på ett sånt sätt att ingen fattar vad jag menar, men det finns ändå folk som läser det, den hemliga bloggen ska inte läsas av allt för många, och jag saknar lite att veta att någon läser det jag skriver lite då och då. Jag saknar att skriva sånt som är vardag.

Och namnet nu då. Luckyfutures, det har alltid funnits i mina tankar så att säga. Det började som en blandning av två låtar, det blev till slut något mycket mer. Och hur mycket passar inte det nu? Luckyfutures. För vi alla tror ju någonstans att det finns en lycklig framtid för alla.

Jag vet inte riktigt hur det kommer bli här. Vad som kommer bli med den här, men det blir något nytt, något att hålla mig till ett tag, medan jag behöver. Jag ska pilla på design, jag ska göra en header som passar, jag ska göra en beskrivning. Och till slut, kanske den tar mig tillbaka.

Ja, så här i början inser jag att det kommer bli långa inlägg, som kanske ingen orkar igenom. Men, läs vet jag, det kanske kan bli något för alla. Och jag vet att ni vill lysa upp vardagen för mig med lite kommentarer.

Och ja, jag vet, för de som kan alla tre bloggar, för dem är det jobbigt att läsa alla, men kolla in här lite då och då, ni kanske hittar den där Matilda jag är här, det kanske är här jag gömmer mig.

Jag gör som jag gjort förut, jag avslutar det här inlägget, grejar en snabb design och sen sätter jag igång, så idag får det bli två inlägg, men det gör inte så mycket. Det kan vara bra ibland.


RSS 2.0