In a mile you'll be feeling fine

Jag är tillbaka. En liten del av mig i alla fall. Jag känner igen mig själv när jag ser mig i spegeln och jag trivs väldigt bra med den jag möter där. Att bara lite färg kan göra att man känner det som att man är på väg tillbaka, lite i alla fall. Det känns oerhört bra med det nygamla jaget i alla fall. Den gamla färgen påminner ändå bara om oktober och det känns bra att vara tillbaka till det som var innan, på ett sätt i alla fall. 

Det är lite så man måste göra, man måste göra något som gör att man känner att det kan bli lika bra som förut. För mig representerar min hårfärg en liten del av det som var innan oktober och att den nu är tillbaka till sitt gamla vanliga jag gör att det känns lite som att även den mentala biten kan gå tillbaka till det jag var innan oktober. På något sätt gör det att jag känner en liten känsla av hopp. Den där känslan jag kände någon vecka sen när jag såg ett avsnitt av Sex and the city. För mig är det små, små saker, små känslor som ger mig små känslor av hopp och det känns lite så nu när jag ser mig i spegeln. Allt kan bli som det var, allt kan bli bra. Allt blir bra.



Nu ska jag ta tag i nästa sak som är minst lika viktig för mitt välmående. Sömnen så klart. Over and out. Good night!

And hey; blondes do have more fun!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0