luckyfutures

Nu har jag råkat ut för ett problem, och det är att kvällens film inte fungerade och jag har noll inspiration när det kommer till film för tillfället så jag tänkte att då slösurfar jag lite och skriver lite blogg och sen sover jag. Och nu är jag inne i stadiet skriva blogg men jag vet inte vad jag ska skriva. 

 

Jag tänker skriva att 2013 är över. Det känns som att jag har väntat på det i en evighet men ändå som att det kom för snart. 2013 började som det bästa året i mitt liv men det fick tyvärr inte sluta som det bästa året i mitt liv och jag är på alla sätt glad att jag får börja om med ett nytt år. Lägga 2013 bakom mig, speciellt hösten och den så kallade vintern. 2013 har bjudit på många fina stunder, jag har varit lyckligare än någonsin, kärare än någonsin men jag är inte det just nu och därför är jag glad att det är ett nytt år med nya möjligheter. Jag har ett nyårslöfte (förutom att aldrig handla på SevenEleven och alltid köpa schampoo på ÖoB) och det är att när 2014 är över ska jag vara på den platsen jag var när 2012 tog slut. Och då menar jag kanske inte exakt i en lägenhet hos en helt främmande människa i Göteborg i väntan på att få möta upp Valle i natten (lugn, jag var med vänner, det var inte en helt random människas lägenhet) men i det sinnestillståndet jag befann mig då. Jag har ju ett helt år på mig att komma dit så jag kan ta det i hur lugn takt som helst, hur bra är inte det? Det är sjutton min tur nu. Ett annat mål med 2014 är att skaffa en hund, en som är 50% Bala och därmed gör att jag alltid kommer ha en del av henne och dels att jag kommer ha en egen liten lurvboll som kryper intill mig. 

 

Men 2014 har börjat bra får jag nog säga, det går mycket upp och ner här för tillfället, ena sekunden skrattar jag så jag har ont i magen och andra sekunden tåras mina ögon för de fina orden farmor sa i radion igår. Jag har träffat Bella idag, jag ska träffa Hanna på lördag, jag ska träffa HELA latinfamiljen på söndag (älskade Zkillan är tillbaka i Sverige!) Sen är det två lugna dagar innan farfars begravning vilket jag hoppas är det tygnsta jag behöver göra i år, mitt hjärta behöver vila lite. Och sen bär det av hem till Kalmar igen, plugg för omtenta, nedräkning till Bala-besök (om mindre än två veckor) och sen innan jag vet ordet av det är väl våren också slut och jag har officiellt bara ett år kvar på min utbildning. Jag känner så här: 2014, be good to me.