One step at a time

Hej gänget, jag är tillbaka! Mest för att jag behöver skriva av mig men också för att jag har så mycket dötid att jag faktiskt har tid att blogga. Så det tänker jag göra. 
 
Mitt liv har tagit en vändning denna höst jag inte är speciellt glad över, det har ni förstått. Tre veckor har gått och det känns som en halv evighet. Ändå går tiden långsamt. Vissa dagar vill jag bara dra ett täcke över mig och sova tills det går över, men man kan inte göra det. Så då får man kämpa. Och det gör jag, som jag kämpar. Ibland har jag världens bästa hund här och för en stund känns det lite bättre. Men jag har en lång väg kvar att gå, och jag har inget annat val än att faktiskt gå den. 
 
Just denna kväll har jag två prioriteringar; mig själv och min lägenhet. Jag har därför suttit med ansiktsmask framför en film efter att ha höstpyntat mig lägenhet lite. Jag har massa ljus tända och mina tånaglar har fått ny färg. Nu ser jag ett avsnitt Gilmore Girls och sen blir det sängen. Imorgon ringer klockan sju/halv åtta och jag ska göra mig redo för morgonpromenad eller morgonlöpning (beroende på humör och hosta) och sen kolla över lite plugg innan det blir skolan 10-15. Efter det lite styrketräning och sen lite kalas för Jonna och Lisa. Blir mysigt. 
 
Och det är starten på en ny vecka. Ytterligare en vecka där jag håller mig upptagen för att inte känna saknaden. Ja, jag påminns om den varje dag. Och den kommer förmodligen finnas där ett bra tag till. Men jag har gjort det här förut. På något sätt kommer jag framåt. Sakta, men ändå. 
 
Nu ska jag inte skriva mer. För då går jag in på detaljer och då blir det alldeles för långt för att någon ska orka läsa. Så godnatt, här kommer en bild på min höstpyntade lägenhet! 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0