Lost in the world

Okej, nej jag är ine vilse i världen, jag är vilse i huvudet. Vilse i akademiskt-snygga-ord-skogen skulle jag kunna kalla det. Jag har kört fast och vet inte alls vad jag skriver om just nu. Eller jo, det vet jag ju, men varje mening jag skriver tar ett år för det blir inte hundra. Behöver nog byta miljö, eller rättare sagt, sova en stund innan orden faller på plats. Konstigt det där, i min andra värld där jag smiter in när jag skriver böcker hinner knappt fingrarna med för att hjärnan kommer på orden så himla fort. Kan vara för att jag är trött och seg idag. Bakis kanske ni tänker, men nej faktiskt inte ens lite. Jag är trött för att så fort Valle hade somnat vid tre var Sambala helt stissig och pigg efter en snabbispromenad i blåsen (grillgaller blåste runt på marken och det var riktigt läskigt) så i en timme försökte jag få henne att lugna ner sig. Och så var det varmt som i en bastu så det tog ett tag innan jag somnade och sen vaknade jag strax efter tio. Vilket ju är ett ganska bra timantal sömnmässigt men jag hade behövt en timme till.
 
Mor och far kom i torsdags och efter två mysiga dagar åkte de igår igen och jag åkte på sommarmingel. Eller var det sommar? Det var ju så in i bomben kallt så jag kunde inte ens tänka mig att jag någonsin kommer kunna gå utan jacka på kvällen igen. Blir det aldrig varmt?
 
Idag sitter jag i Saras säng, skriver uppsats (ja, då när orden faktiskt kommer till mig) och dricker cola (undra hur länge sedan det var jag drack cola, dricker det aldrig för jag har något emot kolsyran, vill ha den avslagen, det var denna, då var det gott. Ja.) Ikväll ska jag göra pannkakor till Valle, fast ska nog se till att han hjälper till, han kan tydligen inte göra pannkakor. Indiskt, burmesiskt, mexikanskt och thailändskt kan han men inte pannkakor? Fullt normalt. Jaja, så min söndagskväll är pannkakor, film, ostbågar och gos med Bala. Jag bör inte klaga, så det gör jag inte heller.
 
Nu ska jag prova mina akademiska vingar och skriva en hejdundrandes analys av trender inom turism, häng på! Eller ja, det kan ni ju inte, men ni kan ju skriva något akademiskt ni med om ni känner för det. Jaja, hej!
Just det, i Kalmar går man med getter i koppel. Verkligen normalt!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0