luckyfutures

Okej, det där med att sova när man inte har någon tid att passa är inte min grej. Jag la mig vid elva för att få en lång natts sömn och vara pigg imorgon. Det gick så där. Tror jag har sovit för mycket under mina två sjukdagar som spenderats i säng och soffa. Jag har helt plötsligt en hög med energi att ta hand om och den får idag gå till ett blogginlägg. Skriver på älskade paddan idag och den vill inte riktigt jobba med nätversionen av blogg.se. Men det kan nog gå ihop ändå. 

Jag låg här och funderade på livet lite. No shit? Och jag insåg att för ett år sedan nådde jag botten och mådde så långt från bra man kan komma. Och denna december har startat så otroligt annorlunda mot den jag hade för ett år sedan. Den har startat med snö, skratt, lek och glädje. Och sjukdom men det kan jag ha överseende med. Om typ två veckor beger jag mig hem till Falköping för ett julfirande jag faktiskt kommer kunna njuta av. Jag saknar Falköping jättemycket ibland men att komma därifrån har medfört så mycket bra att jag inte kan räkna det på mina tio fingrar. Det är som att jag har två hem helt plötsligt. Ett hemma hemma som alltid kommer vara min lilla hemstad och ett här i Kalmar. Jag kan tänka att detta inte är på riktigt ibland. Att jag inte har tre år här utan att det bara är för tillfället. Temporärt. 

Jag skrev ett brev till mig själv för snart ett år sedan. 10/12 2011. Och det ska bli så spännande att läsa. Jag minns inte ett ord av vad som står i det och jag minns inte alls känslan av uppgivenhet jag tror jag hade. Vilket är helt otroligt. Kanske kommer jag må lite dåligt i själen för att jag mått som jag gjorde då men också kommer jag kunna känna att livet är så mycket bättre nu. Det är en otrolig känsla. 

Nu är jag för trött för det här. Sängen har varit min vän i snart två timmar och det är dags att använda den till det den ska. Sova. Godnatt!