And so I tried my best when I took the fall

Idag, tisdag, har jag inte gjort mycket vettigt. Jag började dagen med att försova mig och istället för att ha en timme tills jag skulle möta upp Maja för en långpromenad hade jag istället 14 minuter. Men jo, jag hann. Sen blev det en två timmar lång promenad (så jo det var ju rätt vettigt) och det var riktigt skönt!
Efter denna promenad tog jag mig lunch, ringde några viktiga samtal (känner mig så viktig när jag skriver så) och sen gick jag på mina kläder igen. Det här med att rensa, spara, låta vara kvar, packa ner och veta hur mycket man behöver i ungefär en månad är långt ifrån min grej. Jag har nu ett berg av kläder på golvet och ett lite mindre berg av kläder på sängen. Så småningom ska ett av bergen ner i en stor resväska och det andra berget får snällt vänta på sin tur någon månad. Jag har alldles för mycket kläder egentligen. Men jag gillar dem och jag har overkligt svårt att slänga något.
Men jag hann inte så långt egentligen, åkte ner till posten för att hämta mitt nya körkort och passade på att tjata lite med tre kollegor där. Det är ju lite galet att jag kanske inte står där nere igen förrän till jul. Sen kom jag och pappa på en fin idé att bjuda farmor och farfar på picknick så jag åkte och handlade och om en halvtimme ska vi hämta gamlingarna (nåja) och det ser ut som att kvällssolen kikar fram. Trevligt.
 
Nu börjar det närma sig slutet av denna vecka på något sätt. Imorgon ska jag till Göteborg (fast först mer packning) och sen är det helt plötsligt torsdag. Ja tiden går fort, jag har skrivit otaliga inlägg om det här med tiden och ska därmed inte gå in på det just nu. Men sant är det, tiden flyger förbi.
Jag tror inte jag har förstått att det nya äventyret börjar om mindre än en vecka. Att jag om lite mer än en månad ska uppfylla min dröm om att inreda mitt eget och att jag snart ska lämna detta jag har här och börja på ny kula. Men jag tror dock att det kommer bli bra, att det här är vad jag behöver, något nytt, lite nytt folk och ja, mycket nytt helt enkelt.
 
Nu ska jag slänga in ett av bergen i min garderob igen och sen ska jag kila på picknick. Lev väl! (så där har jag aldrig uttryckt mig förut.)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0