All in, all in for life!

Det allra bästa (jag menar så klart, värsta) är att springa in på stationen samma sekund som tåget går. Men har man en lärare som drar över varje lektion är det väl sånt man får leva med. Som tur är hann jag med ett tåg bara 25 minuter senare så jag kom hem i hyfsad tid ändå. Snart bär det av till första fysträningen och jag längtar! Dock kommer jag säkerligen dö av bieffekterna av Tjejmilen, jag pratar onda knän, träningsvärk överallt och ont i fötterna. Men idag har ju nya livet börjat så jag ska inte ligga på latsidan denna första dag (språngmarchen till stationen räknas inte!)

Nu är jag snart redo för första passet fysträning/innebandy, känns lovande den här säsongen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0