Living in a world so cold

Tänkte bara meddela att jag är oerhört seg när det kommer till musik nu för tiden. Jag vet om att några favoritband släpper nya album, men precis den dagen det väl är dags har jag glömt av det för länge sen. De enda jag har haft koll på i år är The Fray och Switchfoot. Men räknar man ner dagarna är det inte så konstigt. Men till slut poppar det upp i hjärnan och jag sitter där en timme helt drogad av bandets nya album och är okontakbar för den stunden. Måste säga att jag älskar ny musik av mina gamla favoriter. Alla förväntningar. "Är den bättre än den förra eller ska jag sluta lyssna på bandet?" Och känslan när man inser att den är minst lika bra som de gamla låtarna går inte att beskriva riktigt. Men det är en galet bra känsla.

I helgen slog det mig. Jag har inte lyssnat på Three Days Grace's nya. Ja ni hörde rätt. Jag som älskar typ Gomez och Joe Purdy, Dixie Chicks och Switchfoot, för att nämna några få, är också helt betagen i Three Days Grace. Fruktansvärt, underbart, beroendeframkallande betagen i Three Days Grace. Jag får aldrig nog. Första låten jag hörde var I Hate Everything About You för flera år sedan och sen dess har jag älskat dem. Några gamla härliga favoriter är helt klart Animal I've Become, Riot, Over and Over och Are You Ready och nu när nya albumet kom var jag lite osäker på om något kunde toppa det. Och gissa vad? Jag älskar den. Speciellt Last To Know, Someone Who Cares, World So Cold och Life Starts Now. Eller vem försöker jag lura? Jag älskar resten av låtarna också. Nu är frågan vilken jag ska bjuda på här. Kanske ska ta den som ändå hör till rubriken? Ja så blir det. Lyssna och njut för all del.


Så där, ett helt inlägg om musik. Precis som jag vill ha det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0