luckyfutures

I dagarna har jag funderat på det där med "hemma", vad är hemma egentligen? Är det Falköping? Gatorna där jag växte upp, lärde mig gå, lärde mig prata, lärde mig falla och resa mig igen? Eller är det Kalmar? Staden där jag fick bli vuxen på riktigt, där jag handlar helt själv varje vecka, där jag har mitt eget, mitt kök och mitt badrum där jag bestämt hur allt ska se ut?

 

Jag har oerhört lätt för att känna mig som hemma. Jag kan vara på semester och redan två timmar efter incheckning på hotell kan jag säga "Ska vi gå hem?" om jag är iväg på stranden eller liknande. Jag finner min plats väldigt fort. Jag såg Kalmar som hem redan innan jag flyttade in i min lägenhet. Och det är otroligt skönt att känna så!

 

Jag har alltid trott att jag måste ha en fast punkt i mitt liv. Att jag måste ha någonstans där jag alltid kan vara hemma, men jag tror inte på det längre. Jag tror inte jag är tvunget byggd för en enda plats hela tiden, visst att jag kanske vill ha det i framtiden men just nu känner jag inte så. När jag är klar om ett och ett halvt år ska jag ut i världen. Jag ska spara så mycket pengar jag kan, jobba s mycket jag kan och sen försvinna ut i världen ett tag, universitets-tiden har återupplivat mina drömmar om att se världen så jag behöver göra det innan jag bestämmer var jag ska landa. Kanske är det lätt för mig på det sättet, att bara finna mig en plats som blir hemma. Jag har alltid tyckt att detta är skönt, jag vet att jag har Falköping, det är min fasta punkt även om jag inte bor där. Det finns alltid kvar.

 

Nu ska jag skriva en massa, böcker, listor och annat! Jag har en ny dator och fingrarna flyger på bättre än väntat redan så här första dagen! Nu kör vi, 2014, nytt år, nya möjligheter, ny dator! Hehe!