luckyfutures

Hej alla! 

 

Denna måndag är inte bra. Jag är stressad som tusan och jag kan inte göra något åt det. För jag kommer ingenstans i plugget. Eller nu ljög jag för grammatiken är hyfsat klar och en del av kommunikationen också men jag kan inte motivera mig till det längre. Jag har suttit hela dagen med undantag för en timmes promenad och lite handling och mitt huvud klarar inte mer. Inte ett tyskt ord till. Och jag har mycket annat jag måste göra också. 

 

Jag fick lite panik förut och trodde det bara var två veckor kvar till tentan i grammatik men jag kom fram till att det är tre veckor kvar. Och på ett sätt är det skönt. Jag vill bara bli av med den här kursen jag plågar mig igenom. Den här hösten som jag plågar mig igenom. Samtidigt som jag vill stanna tiden här. Återuppleva helgen om och om igen, för den var så bra, och så mysig. Jag hade Bala från fredag eftermiddag och mamma och pappa var här. En lugnt och mysig helg. Precis vad jag behövde. Det var något vemodigt när helgen gick mot sitt slut. Jag har redan Bala-abstinens så det skriker om det. Hur ska jag överleva våren och sommaren? Den frågan ställer jag mig själv varje dag och ju fler gånger jag gör det ju svårare har jag att se ett svar. Men jag får väl göra det helt enkelt. Överleva. 

 

Nu känns jag så där deppig som jag inte vill vara men jag låter stressen över tyskan gå ut över det här, ledsamheten över allt annat gå ut över tyskan och det är en ond cirkel jag inte kan ta mig ur. Även om jag måste. 

 

Nu ska jag göra ett sista rus på grammatiken och sen får det vara. Jag kan inte göra mer än jag gjort idag och jag får ta att allt inte blev klart. Men tiden räcker inte till. Ikväll står fix inför jubileumsbanketten (som är nästa helg!!), fixa bilder till tyskatjejerna och skriva önskelista till jul på schemat. Ett fotbad och en mysig film till det så kanske humöret kommer upp sig. Om inte har jag alltid Bo Kaspers version av Titiyo från Så mycket bättre att nöta om och om igen. Den är riktigt fin!