luckyfutures

Se där ja, blogglusten har visst kommit tillbaka. Idag tänkte jag dela med mig av en sån där konstig tanke och fundering jag kan ha ibland. Bara för att jag är på det humöret, känner mig lite flummig och djup på samma gång.

 

I alla fall, nyss när jag cyklade hem till Valle insåg jag att jag sakta ner lite för att kunna njuta av att cykla genom en tyst och lugn stad. Det är något jag uppskattar med Kalmar, lugnet på kvällarna. Det är vad jag är van vid och trivs med. Även om det självklart är mer liv här än i Falköping. I vilket fall som helst cyklade jag i mitt lugna tempo och återgick till något jag alltid älskade att göra förr, och egentligen gör fortfarande. Nämligen att se in hos folk. Nu ska inte det här låta som att jag är rena stalkern för det är jag långt ifrån. Jag tycker bara det är kul att se in i ett fönster när man susar förbi på cykeln och se vad folk gör, vad de ser på tv och hur deras inredning ser ut. Det är ett underskattat nöje, faktiskt. När jag bodde hemma och därmed bodde i hus tänkte jag alltid att det såg så underbart att bo i lägenhet helt själv. Att susa förbi ett hus med lägenheter var väldigt uppskattat, att se hur tanten på första våning kokade te och gjorde kvällsmacka och se hur familjen på andra våning gjorde läxor eller bar omkring på sin bebis eller bara se hur en annan familj valt att inreda fönstret på femte våningen. Ja, jag ville alltid vara en sån där person. Som helt ometveten om vad resten av grannarna gjorde stod vid spisen och gjorde te eller bara satt och pratade i telefon med en kompis. Och nu, nu är jag en av de där personerna, som har ett eget hem som jag är helt själv om att ansvara för och jag tycker jag gör ganska bra ifrån mig, jag städar en gång i veckan, om inte mer och tycker till och med att det kan vara riktigt kul. Jag diskar och ser till att ha mat hemma. Jag tar hand om det helt enkelt. Just idag har jag inte riktigt lyckats dock, det är stökigt i mitt kök efter min matlagning. Jag gjorde curry-kyckling och det är också något jag är stolt över, att jag hör kompisar säga "Jag gjorde din curry-kyckling idag" som att det är jag som kommit på det. Det är det säkert långt ifrån, men jag gjorde den en dag när jag inte hade något annat hemma att göra och det blev en succé. Jag är nöjd med mig själv.

 

Ja, nu blev det väldigt flummigt det här. Jag framstår som en stalker och ni kommer förmodligen bura in mig. Men jaja, jag ska återgå till att skriva bok nu när hjärnan är tillräckligt trött för det och medan Alex och Valle fortfarande pluggar. Hej så lång!