luckyfutures

Jaha ja, nu kommer ett sånt där, djupt inlägg om någon fundering om livet igen. Men i ärlighetens namn var det ett tag sedan jag skrev ett sådant. Eller? Jag har fått för mig det i alla fall,

 

Vad skulle jag skriva då? Jo, idag är det den tredje oktober. För två år sedan var denna dag en söndag och jag vaknade med ett pirr i magen jag aldrig känt innan. Jag åkte på möte och jag läste italienska en sväng innan jag på spontant vis gick på promenad med någon som skulle visa sig betyda världen för mig i över ett år framåt. Det känns overkligt att det är två år sedan. Men egentligen nästan overkligt att det ens hände. Att det ens funnits. För lite drygt ett år sedan föll det ihop och så gjorde även jag. Långt ner, och det var så svårt att ens börja tänka på att klättra upp. Men jag gjorde det. Jag föll tillbaka, av samma anledning och av olika anledningar, men varje gång klättrade jag uppåt. Och så höll det på ett tag. Till midsommar ungefär, det var då jag insåg att jag var tillbaka helt. Jag mådde bra igen. Det tog tid, men det måste få ta tid också.

Sen kom ett andra saker som gjorde att jag insåg att en flytt och ett nytt liv är nog precis vad som behövdes. Och 12e juli kom svaret, jag skulle bli Kalmarbo. Jag skulle flytta till en stad jag tidigare bara åkt igenom. En stad jag inte visste alls mycket om. Det är rätt otroligt att jag vågade det. Det kunde ju bli världens flopp. Men det blev inte världens flopp. Det blev otroligt lyckat. Och nu sitter jag här. 3e oktober 2012, i min alldeles egna, underbara lägenhet. Jag har precis lagat mat till de närmsta två dagarna och jag har skrivit en lista med vad som ska göras. Jag har ordnat upp mig själv och mitt liv. Vuxit till. Jag ska snart iväg på CX och Combat på mitt än så länge ganska nya gym. Jag ska träffa några riktiga guldklimpar jag har hittat här. Jag har mina vänner kvar från Falköping, de jag verkligen älskar och tycker om. Och jag kunde inte varit lyckligare. Så trots allt som gjort mig illa de senaste åren, eller mest det senaste året, så ledde det till något bra. Till lyckan. Och jag hoppas på att få stanna i det här stadiet ett bra tag till.

 

Nu åker jag och tränar och sen umgås jag med några fina vänner till en bra serie. Åh, jag gillar livet!

Ja, jag kanske nyss bjöd på denna bild, men den är dagen runt detta datum för två år sedan så den får duga!

Pusshej!