Banana panncake
Nu sitter jag i väntan på att diskmaskinen ska bli klar. Då får jag sova. Imorgon är jag ledig och ska spendera förmiddagen med min godisbit Siri. Vi ska mysa med Zera och bara ha det bra. Det är fint det. Är det fint väder ska jag bjuda henne på en glass.
Idag är jag flummig. Har precis skrivit ett helt inlägg om mina allergitabletter. Och kommit fram till att det är när jag är på sånt här humör som inlägget blir mest jag. Lite spralliga och knasiga inlägg. Ska med andra ord bara skriva blogg när jag är hög (eller låg) på allergitabletter. Ja.
Dagens tre sköna:
1. Att mitt hår är salongslent och nyklippt.
2. Att jag fick sovmorgon och faktiskt KUNDE ligga kvar och dra mig en timme och ändå hinna göra det jag behövde, lite till och slänga mig iväg till jobbet lite tidigare än vad som från början var sagt.
3. Att jag är ledig imorgon. Det är skönt på alla sätt.
Nu ska jag sluta med detta randominlägg, som är ännu mer random med tanke på att det enda jag kom på att skriva som rubrik var just det jag nu skrev. Ja, godnatt då. Till er som inte har diskmaskin.
All about me
1. Jag är kär i att lära mig nya saker, sätta mig in i saker jag inte har någon koll på alls och lära mig något nytt.
2. Jag har väldigt lätt för att lita på personer vilket kanske inte alltid varit till min fördel.
3. Jag är spontan och älskar den där pirriga känslan när man kommit på en riktigt bra idé.
4. Samtidigt älskar jag struktur och planering. Tror Ebba smittade mig med det under gymnasietiden och jag hakade på hennes förkärlek för kalendrar och planering.
5. Jag kan inte packa lagom mycket.
6. På tal om att packa så älskar jag resor mer än livet själv. Åh vad det är härligt att kliva ur ett plan och känna doften av utomlands. 35 ynka dagar till Grekland!
7. Jag kan inte andas utan musik. Jag kan inte gå en meter utan musik.
8. När jag skrev att jag skulle skriva 10 sanningar trodde jag inte att det skulle vara så här svårt.
9. Jag är besatt av nagellack och äger 42 stycken tror jag det är nu.
10. Jag är inte perfekt. Jag gör fel och jag har haft det tufft. Men ändå är jag en sån där person som älskar livet.
Så där! Enjoy!
Suit up!
Här sitter jag med Crostinis och tzatziki och njuter av livet. Hur kan man inte när man har gott att äta, en underbar kväll att se tillbaka på? Igår var det nämligen galakväll hos mig, vi bjöd på champagne och tilltugg och det blev en riktig succé. Underbar kväll! Idag har jag bara städat, slappat och träffat mina fina vänner Anna och Märta. Snart ska jag sova och ladda för vad som kommer bli en lång vecka, trots att det bara är fyra dagar. Ska göra tiotimmarspass tis-tors och är inte taggad för fem öre! Men sen är det ju midsommar och då får jag vila och fira midsommar med de finaste jag vet!
Nu vet jag inte varför jag skulle skriva något här egentligen. Ska planera morgondagen lite då jag tänka handla lite inför veckan och fixa saker innan Emma kommer på besök. Kommer bli bra. Och snart ska jag sova som sagt.
Bjuder på en bild från gårkvällen!
Go big or go home.
Jag tänker sluta med det här att be om ursäkt för att jag är sämst på att blogga, för det är inte värt det, jag kommer fortsätta vara lika dålig ändå.
I vilket fall som helst, jag sitter här med trötta ögon och trött huvud efter en händelserik och helt underbar helg. Jag började med att göra min sista dag på jobbet i fredags och jag hade kramkalas med sjuorna, bjöd på fika och skrattade gott åt eleverna och deras smarta kommentarer. Sen åkte jag hem och gjorde mig fin nog att fira studenter. Och det gjorde jag också, firade hela dagen och kvällen och ända in på småtimmarna. Mycket lyckad dag och jag älskar den där känslan man ser i studenternas ögon. Och den där lilla ångesten i ens egna kropp som gör att man saknar sin egen student. Sen var det upp på lördagen och göra inget. Eller ja, städa rummet och lite sånt blev det ju men ändå. Sen bar det av till Hjo och fest hos Emelie med stört bra folk. Riktigt kul var det! En fantastisk utgång i Skövde på det och sen kom Anders och hämtade hem mig och Hampus och efter samtal om allt mellan himmel och jord utanför mitt hus lämnade jag Anders bil och landade i min säng runt fem. Brukar ju aldrig ha något emot att sova med någon men just den natten var det guld värt att få somna helt ensam i sängen. Varför vet jag inte, men ofattbart bra var det. Sen igår var det balfotografering som gällde och jag och kameran fick oss ett äventyr hela dagen. Avrundade med hyrd film och godis med mor och sen la jag mig. Somnade aldrig och hörde hur studenter på väg från balen ropade glatt till varandra utanför fönstret. Och sen somnade jag äntligen. Drömde drömmar som lika gärna kan ha varit verklighet, får aldrig veta.
Idag har jag varit ledig och sovit ikapp en femtedel av det jag tappat det senaste men med en sovmorgon till ett imorgon hinner jag nog med både det och lite tv innan två jobbpass. Vore dumt att inte vara aktiv.
Nu ska jag snart kila ner till Hampus för fotboll och fint folk!
Dagens tre sanningar:
1. Jag tittar endast på fotbollen för att vara lite insatt, visa lite lojalitet mot Sverige och kika på Anders Svensson och så klart för att umgås med mina snygga killkompisar.
2. Jag skaffade väldigt motvilligt Instagram och nu måste jag lika motvilligt erkänna att jag älskar det.
3. Jag har svårt för folk som tar alldeles för lätt på livet och som kommer ur något som varit som ett krig någon vecka senare och beter sig som om ingenting har hänt. Varför vet jag inte.
Nu ska jag ladda för Sverigematch och gå ner till Hampus! Ciao!
Jag och mina gosiga vänner i lördags!
Days like these
Det har alltid varit min grej det där. Förmodligen skulle någon kunna ta ett random datum och jag skulle med hjälp av andra datum i närheten lyckas lista ut vad jag gjorde just den dagen. Ja, lite knäppt men äsch. Jag är knäpp.
And the years pass by, like stones under rushing water
Idag är det två år sedan jag tog studenten. 24 månader. Två år. Det är helt galet. Jag har hunnit med så mycket men ändå på något sätt, så lite. Jag är kvar där jag alltid varit. Jag har en vardag som liknar den jag hade då. Då får två år sedan hade jag precis lärt mig komma över ett brustet hjärta för första gången. Idag har jag precis lärt mig hur man gör när det brustit ännu mer. Då hade jag ingen aning om vad jag skulle göra till hösten. Idag har jag ingen aning om var jag kommer hamna till hösten. Då var min vardag lugn och jag hade rutiner. Idag är min vardag lugn och jag har mina rutiner. Med andra ord kan man tycka att jag inte gjort så mycket. Men sen tänker jag tillbaka ett år istället för två år. 4e juni 2011, då satt jag i Forsvik hos min dåvarande pojkväns mamma med ett glas vin och firade att det var varmt och att det var sommar och då visste jag inte så mycket om mig själv som jag gör idag. Tänker jag istället tillbaka ett halvår. Till 4e december. Den dagen minns jag än idag som en dag då jag fann en vän som jag idag skulle känna mig väldigt vilsen utan. Jag var i en förtvivlad och hemsk tid och när ett enda meddelande på facebook räddade mig glömmer man inte det datumet. Och sedan dess har jag lärt mig väldigt mycket om mig själv. Och om andra också. Men främst sedan dess så har jag blivit en starkare människa. Och jag klarar mer än jag trodde för kanske ett år sedan. Då trodde jag aldrig att jag skulle kunna jobba fyra månader på en skola som lärare i tyska, idrott och engelska. Men det är precis vad jag precis har gjort. Så ser man till det har jag kommit galet långt på vägen sen studenten.
Det här med tid har alltid förundrat mig. Kommer alltid att göra. Hur kan tiden gå så fort? Hur kan tid som känns som sockervadd och ren lycka försvinna så fort och kännas som en dag istället för ett år? Hur kan även tid som gör ont försvinna i ett ryck? Hur kan tiden då man sitter på sitt rum och bara lyssnar på musik kännas som en minut när det egentligen är en hel lång dag? Hur kan det komma sig att jag redan om fyra dagar lämnar mitt jobb för sista gången och lämnar en hel hög med elever som på alla sina egna sätt satt sina spår i mig?
Det här blev ett väldigt långt inlägg och jag kommer säkert dra upp det här med tid tusentals gånger för det har alltid varit något jag tänker mycket på. Tid och drömmar. Men det kan vi ta imorgon, det där med drömmar. 
Två år. 24 månader. Och kanske den mest minnesvärda tiden i mitt liv än så länge.
Nu fick jag en till fundering så ni kan vänta er ett inlägg senare ikväll. Utan tvekan.
