On sleepless roads the sleepless go
Fredag och äntligen lov. Känns ju inte fel. Den här fredagen började innan torsdagen ens kändes som den var slut. Med andra ord, när klockan var tolv i natt var jag fortfarande klarvaken. Jag hade fått sms av Klara om Sture Linnérs död, vilket ju självklart var lite chockerande eftersom när vi träffade honom för två månader sen var han pigg som bara den, och det är sorgligt att han är borta. Så efter lite sms till Klara och lite musik somnade jag äntligen, med Jimmy Eat Worlds Hear You Me i öronen, ganska passande.
Sen flöt dagen med bara språk på rätt bra och jag kom hem rätt fort. Sen har jag inte gjort så mycket vettigt, mest målat naglarna för det är kul. Och ikväll är det party på g. Har inte en blekaste aning om när och var jag ska vara innan, och jag vet inte vad jag ska ha på mig, men sånt löser väl sig till slut.
On sleepless roads the sleepless go
May angels lead you in.
För övrigt en av de bästa låtarna som finns.
